Årets slut

Tre juldagar med en del läsning och skrivande, som planerat. Jag uppskattar goda sociala kontakter, men trivs även själv, och är mycket hellre själv än i halvdåliga (eller till och med urusla) sociala sammanhang. Några projekt håller mig sysselsatt och jag får mer gjort på jul m.m. då jag inte blir avbruten.

Dags att sammanfatta mitt 2010 lite. OK år utan stora händelser. Under årets första fem månader gav jag en väldig massa utbildningar om Aspergers syndrom. Vi behövde ha många tillfällen eftersom det kom få människor på varje. Men jag gillar att utbilda och att resa. Det gick OK, men arbetet har inte utvecklats så mycket under året. Under sommaren hade jag några fina dagar på Öland, en aspergerträff i Skara, och många fina minnesvärda dagar själv på Bohusleden. Sen fyra månaders studier och en del (problematiskt) arbete. Studierna är på det hela taget inte roliga, den miljön passar inte mitt sätt att lära. Men det visste jag innan, och jag tog mina poäng, vilket var mitt mål.

Vecka 50, 2010

Måndag, tisdag, onsdag tittade vi på videoinspelningar med oss själva i skolan. Det var mer givande än jag väntat. Bra samtalsledare och undervisningsformen fungerar för mig, jag hinner med och blir inte överbelastad som IRL. Det verkar som jag klarat allt den här terminen. För vårterminens praktik har jag fått en plats som verkar lovande – det kan fungera.

Min grundbok om Aspergers syndrom har nu kommit ut på finska,
vilket jag tycker är kul.

Jag har läst Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Mycket bra titel. Inte upplyftande, men bra beskrivning av en människa som är både mycket högfungerande och har återkommande djupa depressioner.

Jag har äntligen haft tid att uppdatera några av mina webbsidor lite, bland annat om KBT på mening.se.
De är tyvärr forfarande för få anmälda till föreläsningarna med Immanuel/Trollhare.

Rättssäkerhet – hahaha

Programmet Kaliber i Sveriges Radio P1 handlade idag om en normalbegåvad pojke med diagnoserna autism och ADHD. Torsby kommun i Värmland har på lösa och falska grunder tvingat bort honom från skolan och kommunen. Efter att hämtats av polis och socialtjänst tvångsvårdas pojken nu i Östergötland. En rektor Järåsen tycks varit bland de drivande mot den 11-årige pojken och dennes mor. Och den advokat samhället betalade för att hjälpa pojken utsågs av socialtjänsten i Torsby och stödde istället dessa! Ännu ett exempel på att rättssäkerhet inte gäller personer med autism och Aspergers syndrom.

Varför jag fungerar dåligt socialt

Det bästa jag kan göra för att fungera bättre socialt är att träffa mindre människor. Särskilt bör jag undvika sammanhang med mycket människor som är sociala på NT-vis. Beteende som att hälsa och att ha tomt meningslöst småprat kommer alltid kosta mig mer energi är jag har. Miljöer med tröttade ljud och ljus gör det hela ännu värre. Och energitillgång är det som avgör hur väl jag fungerar socialt. Jag kan mer detaljer än jag har energi att tillämpa, så det lönar sig inte att tjata om det. Istället bör jag sträva efter att få bort onödiga sociala kontakter, då har jag mer energi och fungerar bättre vid meningsfulla sociala möten.

Vinter i Göteborg

Jag fick som väntat ägna veckan åt att slita med min utbildning.

Idag skulle jag skriva om hur Tourette-symtom fortfarande förklaras med psykodynamiska termer på vissa kurser på Göteborgs universitet. Men de citaten får jag ta en annan gång.

Först nu söndag kväll kunde jag släppa studie-eländet lite. Jag träffade och pratade med en Andet-kollega som är på besök i Göteborg. Vi gick och tittade på Oskar Fredriks kyrka, som var mycket vacker i all snön.

November-slut

Den gångna veckan har mest gått till omställning mellan olika småsaker samt ett energikostsamt möte som inte gav vad jag ville. Jag är för splittrad p.g.a. studiernas uppläggning och stora osäkerhet, vilket leder till dålig effektivitet. Inga framsteg med att hitta praktikplats för vårterminen än.

Sista veckan i november är ofta årets sämsta tid för mig. I år känns det som botten infaller från och med idag söndag och sju dagar framåt. Bara en massa meningslösa saker som kostar mycket energi och inte ger något. Tre seminarier om psykodynamik och skrivuppgift till det, fortsatta försök att kommunicera via e-post med folk som inte svarar, och sen en omtenta som jag inte är motiverad till på lördag. Det finns ingen tid/energi/fokus/uppmärksamhet till roliga aktiviteter i arbete eller privat. Men det brukar snart komma bättre tider.

Sveriges radios P1 har haft två program om hur en del barn behandlas illa i skolan under ”ämnet” ”Livskunskap”.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=4175774
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=4206984
Ungefär: ”Nu skall vi rösta om vem som är mest och minst populär, elever.”
Jag är inte förvånad. Jag ser detsamma även bland vuxna. Vid de verksamheter som sägs vara för att man skall ”lära känna varandra bättre” stöts en massa ovanliga människor, som de med asperger, ut. Det sker nu från socialt inriktade (och likriktade) program på högskola/universitet och från arbetsplatser. Lärare/chefer skapar situationerna och blundar sen och låter elever/anställda sköta utstötandet. Ingen av parterna känner ansvar, och onda effekter döljs oförstående bakom ”Vi vill bara hjälpa.” En smart ritual.

Ovanligt underkänt … eller: Tvingas ljuga på tenta?

Den här veckan kom ett oväntat bakslag på universitetet. Jag fick beskedet att jag hade blivit underkänd på en tentamen som jag trodde att jag hade klarat utan problem. Jag kunde ju ämnet. Tentan hade några få stora frågor, och det som hade inträffat var att en lärare givit mig 1 poäng av maximalt 5 på den enda fråga som denna person rättade, vilket ledde till att jag fick icke godkänt med knapp marginal. Följden blir att jag får en veckas merarbete samt osäkerhet inför kommande kurs. Jag hade inte sagt något ifall analysen givits 3/5 poäng, men angående 1/5 uttrycker jag avvikande åsikt. I frågan sades: ”Välj någon eller några av dina sociala positioner ut ‘privilegiesnurran’ och diskutera hur de kan komma att påverka ditt framtida patientarbete.”
I denna ”privilegieanalys” valde jag min ”sociala position” som ”funktionshindrad” med Aspergers syndrom, och analyserade hur just den kommer att påverka mitt patientarbete. Jag vet att den ”positionen” i mitt fall påverkar patientarbetet indirekt och på högre nivå. Detta genom att jag kommer att arbeta i eget företag, välja patienter som jag fungerar med utifrån min ”position”, samt undvika patientarbete inom vissa typer av hierarkiska strukturer. Detta beskrev jag och står för. Om påverkan av relationer sker på en indirekt nivå blir detaljer i analysen andra än om påverkan sker direkt i möten.
Sannolikt är det så att:
• Läsaren förväntar sig inte att ”positionen” skall påverka via den vägen.
• Läraren tänker sig inte att dess eget patientarbete skulle påverkats så.
• Positionerna påverkar 98% av elever på annan typ av sätt än mitt.
Men ”positionen” påverkar MITT patientarbete på den nivån, och det var vad som efterfrågades. Antingen vet läraren mer än jag själv om på vilken nivå som jag påverkas. Eller fick jag underkänt för att jag inte givit det svar som läraren förväntade sig (eller ens förstod). Jag tror mer på det senare.

Detta påminner om en annan skolerfarenhet – en som jag vet att fler aspergare än jag har haft. I grundskolan och gymnasiet skulle man läsa romaner och redovisa dem. Men jag brukade uppmärksamma och uppleva helt andra saker än vad läraren förväntat sig. Jag blev då rättad och fick veta att det jag fått ut av boken var fel. Efter ett tag vägrade jag göra bokredovisningar för att slippa höra att jag inte fungerar som jag gör. Absurt nog gick jag därför ut gymnasiet med betyget två i Svensk litteratur, trots att jag nog var den som läste mest i klassen.

Aspergare, anhöriga och personal bör vara observanta ifall elever/studenter får mycket bra resultat på andra frågor, men plötsligt får underkänt (eller lågt betyg) på frågor som handlar om hur eleverna själva påverkas, tänker, känner, hanterar eller reagerar. Det kan vara en lärare som underkänner andra svar än de den förväntar sig. Kanske kan bedömare som hör till en annan minoritet och osäkert känner att de har fått ”tvinga sig in i finrummet” vara extra mycket i riskzonen för att blir vanlighetens försvarare emot minoriteter med mindre makt. Minns: Ovanligt är inte fel!

Vecka 45

I veckan har mina kollegor på Andet genomfört fyra föreläsningar och bokat många lokaler för föreläsningar med Immanuel/Trollhare i januari. Det är väldigt glädjande för mig att företaget fungerar även när jag mest är borta på studier.

Personligen hade jag en dålig vecka måndag till torsdag, eftersom jag var tvungen att rikta mitt fokus på en skoluppgift, och sen inte hann rikta tillbaka fokuset för några möten, som då blev mindre bra. För den kommande veckan har jag planerat in mer ställtid kring energitjuvarna och har tydligare mål.

På senaste tiden har vid upprepade tillfällen fått ungefär följande fråga:
”Hur är det att ha Aspergers syndrom för dig?”
Och frågeställaren har sen inte nöjt sig med mina allmänt formulerade svar, utan frågat lika vagt igen. Här är  några förslag på hantering:
”Precisera frågan!” ”I vilket avseende?” ”Hur är det att vara NT”?

Vardag

I studierna är det ny kurs som kostar energi men inte ger något positivt. Nu skall inlämningsuppgift göras, och det tar flera gånger längre tid när jag inte är genuint intresserad. Det innebär att jag fått prioritera bort uppgifter som är jag är bra på och där jag skulle kunna göra nytta för andra.

Jag hade ätit vettigt i en månad. Fredag och lördag åt jag mycket mat igen, även onyttiga saker som choklad. Sen fick jag sova bra i två nätter, och är nu utsövd för första gången på en månad. Om jag håller igen på kolhydrater är jag ofta ofrivilligt vaken kl. 3 till 6 på natten. Det visste jag redan innan.

En person som jag endast haft mycket ytlig kontakt med har ställt till det rejält. Ännu ett bakslag för aspergare som grupp. Det känns som det är motvind nu, efter att varit framsteg cirka 2006 till 2009.

Men på det hela taget fungerar mitt liv enligt plan. Det är bara vanliga hanterbara problem.

Tillbaka igen

Jag provar att blogga igen. Jag skall skriva åtminstone varje söndag (slutet på veckan) under resten av 2010. Kommentera gärna samt tipsa folk (särskilt personal som arbetar med asperger) ifall ni tycker att det är läsvärt.

Sedan första september studerar jag åter på heltid. Det är en längre utbildning, som jag tidigare gått ungefär hälften på. Kursen under första halvan av terminen gick bra, jag tog mina poäng. Min energi gick till praktiska, sociala och perceptuella problem, men det visste jag redan i förväg.
Nu börjar två månader om ”psykodynamisk” utredning. (Det är sådant som bygger på Freud.) Kurslitteratur och tänkande är 20–30 år gammalt. Jag gillar inte alls kursen, men vill tvinga mig genom den, för att komma vidare i utbildningen. Sedan under vårterminen är det praktik under 15 veckor. Hur det går beror på om jag hamnar på ett ställe där man inte gillar annorlunda människor.

Jag arbetar en del på företaget som jag äger. Med tre anställda och två praktikanter finns det alltid att göra. Däremot arrangerar Andet inga föreläsningar/utbildningar med mig under läsåret, eftersom jag vill kunna sätta skolan främst. Företaget går med förlust nu, eftersom den nyanställde föreläsaren har varit sjuk mycket. Det har hindrat arrangemang, omöjliggjort bra planering och kostat mycket energi. Detta är inte den anställdes fel mer än någon annans, men så är läget. Vi kör även lite färre föreläsningar än tänkt under resten av 2010 (Köping, Örebro, Flen, Vadstena, Norrköping, Borås, Alingsås, Göteborg). Från januari 2011 skall det förhoppningsvis fungera utmärkt med den nya föreläsaren, för han är en mycket intressant och bra person.

Samtidigt går jag i utbildningsterapi (egenterapi, en del av min universitetsutbildning) som är av typen KBT (kognitiv terapi och beteendeterapi). Jag har också börjat skriva en del om psykologi och personlig utveckling, bland annat KBT. Hoppas att jag inte måste avbryta min utbildning av ekonomiska skäl i januari!