Öppenhet med autistförtryck

Den gångna veckan råkade en autist som jag känner väl riktigt illa ut. Det orsakades av grova feltolkningar från en personal i maktställning. De negativa konsekvenserna för autisten är stora. Jag får inte säga mer, tyvärr. Jag önskar att autisten själv orkade/kunde vara öppen och berätta om alla detaljer offentligt. För synliggörande och att det kostar är det enda som stoppar att fel händer igen och igen. Men iallafall nu vill autisten inte riskera att förvärra läget ytterligare.

Jag själv har varit i en liknande situation. Då tyckte jag det skulle varit moraliskt helt rätt att offentliggöra namn och allt på förövare, för att den inte skulle komma undan, och inte flera drabbas efter mig. Men i det fallet blev jag tvingad att vara återhållsam, eftersom öppenhet från mig skulle ha drabbat en tredje oskyldig part. Det är inte alltid lätt.

Imorgon skall jag föreläsa om att ”Autism/asperger är roligt!” på en stor konferens. Autism ÄR roligt – förtryck förstör. Jag reser iväg redan idag. Är lagom nervös.

GAN på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm

Igår tog jag dagsutflykt till Stockholm. Passar på medan jag har kvar lägenheten i Katrineholm.

Besökte Sinnenas trädgård på Sabbatsberg. OK park, men inget speciellt i blåsten igår.

Mycket givande var ”Sven-Harrys konstmuseum”. Särskilt en stor utställning med GAN (homo, gay, hbtq), inklusive film och visning kl. 12. Även visningen av museets fasta utställning med C.F. Hill m.m. i hemmiljö var givande. Museet rekommenderas. https://www.sven-harrys.se/sv/

Sist Medelhavsmuseet, som inte gav mig något igår.

ASPI föreläste i Tyskland

I juni 2019 hade ASPI nöjet att autism-föreläsa i Tyskland. Vi var iväg en vecka och gav samma halvdagar på tre orter: Hamburg, Hannover och Berlin. Föreläste gjorde Johannes H och Torbjörn A, och i Berlin även Anna G. Vi talade om våra erfarenheter av hur man bygger bra liv med autism/asperger. Språken var engelska och en del tyska. Arrangör i Tyskland var Hajo Seng.

Även utanför föreläsningarna mötte vi många intressanta tyskar. I Hannover besökte vi Zentrum für Autismus-Kompetens, som leds mycket kompetent av en Sabine H. I Berlin fick vi tillfälle att umgås med de ledande i autist-föreningen Aspies e.V., som har kontor i ett alternativt kulturhus nordost om Alexanderplats.

I Berlin bodde vi fyra nätter på ett hostel nära Friedrichsstrasse, och hade tid att uppleva staden. Det var en givande och lärorik turné med ASPI.

Svart mot svart

När jag kom till kontoret idag hängde jag upp jackan m.m. Sedan plockade jag upp datorsladden ur ryggsäcken och, och grep sen efter in laptop. Datorn fanns inte i ryggsäcken!

Jag kollade genom det halvmörka kontoret så jag inte redan packat upp den. Ingen dator. Jag övervägde om jag blivit av med den på vägen, men det var omöjligt.

Bara att inse att jag glömt datorn hemma. Och jag behöver den för jobbet. Så jag svor tyst och gick sedan hem efter datorn. Svettig efter att gått. Letade genom min lägenhet. Ingen dator. Vilade. Gick tillbaka till kontoret. Jag måste tagit upp och lagt datorn i lilla soffan.

Kom åter till kontoret trött. Ingen dator i soffan! Letade i halvmörkret allt mer stressad. Insåg att jag behövde lägga mig ner för att få ner stressen och kunna tänka. Såg då att den svarta datorn låg på ett svart bord i halvmörkret. Lite kamouflerad, men mycket synlig.

När jag är på diet fungerar min hjärna sämre. Så är det nu.

Årets slut

Tre juldagar med en del läsning och skrivande, som planerat. Jag uppskattar goda sociala kontakter, men trivs även själv, och är mycket hellre själv än i halvdåliga (eller till och med urusla) sociala sammanhang. Några projekt håller mig sysselsatt och jag får mer gjort på jul m.m. då jag inte blir avbruten.

Dags att sammanfatta mitt 2010 lite. OK år utan stora händelser. Under årets första fem månader gav jag en väldig massa utbildningar om Aspergers syndrom. Vi behövde ha många tillfällen eftersom det kom få människor på varje. Men jag gillar att utbilda och att resa. Det gick OK, men arbetet har inte utvecklats så mycket under året. Under sommaren hade jag några fina dagar på Öland, en aspergerträff i Skara, och många fina minnesvärda dagar själv på Bohusleden. Sen fyra månaders studier och en del (problematiskt) arbete. Studierna är på det hela taget inte roliga, den miljön passar inte mitt sätt att lära. Men det visste jag innan, och jag tog mina poäng, vilket var mitt mål.