November-slut

Den gångna veckan har mest gått till omställning mellan olika småsaker samt ett energikostsamt möte som inte gav vad jag ville. Jag är för splittrad p.g.a. studiernas uppläggning och stora osäkerhet, vilket leder till dålig effektivitet. Inga framsteg med att hitta praktikplats för vårterminen än.

Sista veckan i november är ofta årets sämsta tid för mig. I år känns det som botten infaller från och med idag söndag och sju dagar framåt. Bara en massa meningslösa saker som kostar mycket energi och inte ger något. Tre seminarier om psykodynamik och skrivuppgift till det, fortsatta försök att kommunicera via e-post med folk som inte svarar, och sen en omtenta som jag inte är motiverad till på lördag. Det finns ingen tid/energi/fokus/uppmärksamhet till roliga aktiviteter i arbete eller privat. Men det brukar snart komma bättre tider.

Sveriges radios P1 har haft två program om hur en del barn behandlas illa i skolan under ”ämnet” ”Livskunskap”.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=4175774
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=4206984
Ungefär: ”Nu skall vi rösta om vem som är mest och minst populär, elever.”
Jag är inte förvånad. Jag ser detsamma även bland vuxna. Vid de verksamheter som sägs vara för att man skall ”lära känna varandra bättre” stöts en massa ovanliga människor, som de med asperger, ut. Det sker nu från socialt inriktade (och likriktade) program på högskola/universitet och från arbetsplatser. Lärare/chefer skapar situationerna och blundar sen och låter elever/anställda sköta utstötandet. Ingen av parterna känner ansvar, och onda effekter döljs oförstående bakom ”Vi vill bara hjälpa.” En smart ritual.