Om toratandet

Torbjörn Andersson. Aspergare som driver småföretagen ASPI, Andet och auti.

Högskoleprov och bänkpress

Igår skrev jag högskoleprovet för femte gången. Enligt den preliminära rättningen hade jag 114 rätt av max 122. Det är tyvärr dubbelt så många fel som när jag skrev provet senast. Men 114 rätt ger iallafall 2.0 (normerad poäng) med god marginal, som vid de tidigare tillfällena. Tack asperger!

Det känns som en större bedrift att jag lyfte 90 kilo i bänkpress på gym idag. För på det området har jag inte mycket talang och måste anstränga mig.

På min praktik har jag nu gjort åtta veckor av femton. Det går utan större missöden och är relativt lärorikt. Just arbetet med deltagare och föreberedelserna för de sessionerna ger mig mest. Längre möten med kollegor gillar jag när de ger ny kunskap, är genuint inspirerande eller leder till något.

Vecka 10

Det är en nyhetsrik tid nu. De tre senaste dagarna har mest handlat om jordbävning, tsunami och kärnkraftsolyckor i Japan. Tidigare i veckan utsåg Socialdemokraternas valberedning Håkan Juholt till partiledare. Jag har säger utsåg, han är redan vald egentligen. Jag invänder inte, han kan vara bra. Och veckorna innan dess var det varit stora uppror i flera arabländer.

Jag har nu gjort fem av femton veckor på min praktik. Det går bra. Bara en kris som jag hellre skulle varit utan. Annars är utmaningarna lagom stora och jag lär mig så mycket som jag förtjänar, vilket är ganska mycket.

På Andet går det trögt med intäkterna. Och i veckan fick vi ett bakslag som försenar starten av det sedan länge planerade nya företaget. Det stora problemet med den nystarten är faktiskt att hitta arbetslösa aspergare, som kan ta sig förbi de hinder som det innebär att göra sig färdig för ett bra arbete.

Lärorikt och lite stoiskt

Sedan två veckor är jag på praktik inom min utbildning. Det går bra änsålänge och är intressant och lärorikt. Den här terminen kämpar jag mest på för att klara mina uppsatta mål. Att klara av studierna är det första av fyra mål.

På helger och kvällar gör jag det nödvändiga på mitt företag Andet. Det är ganska mycket e-post att hantera, lokalbokningar och ekonomi skall diskuteras med kollega Anna, en praktikant handledas, och Immanuel får fast anställning på heltid om en vecka. Men jag utbildar inte för Andet denna termin.

Jag förbereder också inför högskoleprovet. Mest för att jag undervisar/coachar några som skall skriva det i april. Men då passar jag på att skriva provet själv också. Jag behöver det inte direkt, men kan ju försöka slå personrekord. Jag hade 4 fel förra gången, och 5 fel innan det, så 3 fel eller bättre skulle kännas trevligt.

Träffas vid midsommar?

Årets sommar-asperger-träff för aspergare från hela Sverige, även kallad Andet-läger 2011, är nu spikad till Vadstena, 22–24 juni 2011. Det går bra att anmäla sig (till mig).

Nu har jag skaffat ”mobilt bredband” från Telia till min bärbara dator. Hastigheten nu när jag testat känns ungefär som ett 16K-modem från 1996. Så bredband är det inte, men mobilt Internet iallafall.

Imorgon måndag inleder jag 15 veckors praktik. Det kommer att bli krävande för mig (socialt och praktiskt).  Om det blir tidsmässiga konflikter mellan detta bloggande och praktiken så kommer jag prioritera bort bloggen under perioden.

Livet fungerar bra

I torsdag var jag i Malmö och lyssnade på en bra föreläsning med Immanuel Brändemo. Där träffade jag även några intressanta personer. En bra dag som gav ett positivt besked. SJ-tåget både dit och hem var 90 minuter försenat, men jag hade marginaler.

Igår hade vi en trevlig liten asperger-träff i Göteborg. Promenad i Slottsskogen och sen fika på kontoret. Jag ordnar nog en ny om cirka en månad. Intresserade aspergare kan maila mig (tor@andet.se) om de vill ha info (och inte kollar forum).

Jag är på en ganska hård diet nu, och tränar en hel del på gym. Det fungerar.

Ikväll kom jag på att googla på en person som jag umgicks mycket med 1987 till 1989. Vi hade sen lite kontakt och spelade korrespondenschack in på 1990-talet. Det var en begåvad och mycket unik person. Jag tror jag googlat en gång tidigare, men då inte fått upp något. Nu fick jag upp en osäker källa som berättade att personen hade begått självmord på 1990-talet, efter att blivit hemlös. Där stod även en annan tråkighet om personen. Jag blev mer berörd än jag trott. Många av de jag kände de åren har dött. Och jag har inte fått veta förrän långt efteråt, eftersom jag bröt med mycket för 20 år sedan.

Nu en vecka med tråkig juridik-kurs med tenta på fredag. Sen börjar praktiken på min utbildning, och den pågår i 15 veckor. Spännande, för det oerhört viktigt att den fungerar. Bredvid skolan läser jag nu om ACT (Acceptance and Commitment Therapy), som jag tycker innehåller en del bra saker man kan plocka.

Till Stockholm igen

Idag åker jag till Stockholm. Ikväll skall jag på Östasiatiska museets utställning med kinesiska terrakotta-krigare. Det är väl lite av jippo, men är sår stort att det är värt att ses. Terrakotta är bränd lera och statyerna gjordes för över 2000 år sedan i stort antal.

Imorgon måndag är jag i Botkyrka och håller min heldag om Aspergers syndrom. Det är få anmälda, men blir nog bra för oss som är där. Jag åker hem med X2000 på kvällen. Därefter skall jag inte utbilda i jobbet på minst fyra månader, utan ägna mig helt åt min praktik som inleds om två veckor.

TV-programmet På spåret ser jag liksom många andra aspergare. Artisten och musiken tycker jag oftast är tråkig. (Ut och åk tåg istället.) Men den här veckan sjöng en Britta Persson, och hon hade bra sångröst och intressant utstrålning.

Utbildade tre dagar i sträck

Jag bloggar en dag försenat. Igår var jag fortfarande ofokuserad efter utbildandet förra veckan, och glömde skriva innan jag gick och lade mig.

Jag ledde trevliga och lyckade utbildningar i Arboga och Västerås, tycker jag. Ätandet gick inte enligt plan. Nästan bara kött och mjölkprodukter på frukostarna. Men luncherna åt jag med kunder och kunde inte styra. Och när jag var slut efter utbildningsjobben åt jag kolhydrater. Ännu har jag inte lärt mig att äta vettigt när jag är stressad och behöver ha hela mitt fokus på annat (än ätande).

Kötterian

Jag har gått ner i vikt den senaste månaden. Det har fungerat tack vare att jag knappt behövt träffa människor. Några enkla sociala möten har jag klarat trots underskott av kalorier. Men imorgon börjar studierna igen, och på onsdag, torsdag och fredag har jag krävande utbildningsjobb. Det är då jag brukar få problem. Jag brukar känna att jag måste äta hotellfrukosten och sen pizza eller kinamat som dagens lunch för att orka utbilda heldag bra. Och på kvällen efter varit översocial måste jag äta ännu mer för att kunna varva ner och sova.

Den kommande veckan skall jag försöka förbättra matsituationen genom att äta som en kötterian. Med kötterian menar jag en som inte äter mat som främst innehåller kolhydrater. Inte bröd, flingor, pasta, juice, ris. Men köttet kan kompletteras med mjölkprodukter, linser och annat med mycket protein och fett. Bort med rena kolhydrater alltså, och sådana kommer från växtriket.

Jag skall nu för första gången testa att göra detta på hotellfrukostar och dagens lunch. Jag skall se om jag får missnöjda blickar när jag utelämnar allt bröd m.m. på frukosten samt riset i asiatisk buffé. Det finns antagligen en oskriven social regel mot det. Ifall jag inte tar mycket mer än vanligt av pålägg och kött så borde personalen inte protestera. Om någon klagar kan jag ju säga: ”Jag är kötterian, jag äter inte växter.” och se hur det går. Jag rapporterar om experimentet om en vecka.

Årets slut

Tre juldagar med en del läsning och skrivande, som planerat. Jag uppskattar goda sociala kontakter, men trivs även själv, och är mycket hellre själv än i halvdåliga (eller till och med urusla) sociala sammanhang. Några projekt håller mig sysselsatt och jag får mer gjort på jul m.m. då jag inte blir avbruten.

Dags att sammanfatta mitt 2010 lite. OK år utan stora händelser. Under årets första fem månader gav jag en väldig massa utbildningar om Aspergers syndrom. Vi behövde ha många tillfällen eftersom det kom få människor på varje. Men jag gillar att utbilda och att resa. Det gick OK, men arbetet har inte utvecklats så mycket under året. Under sommaren hade jag några fina dagar på Öland, en aspergerträff i Skara, och många fina minnesvärda dagar själv på Bohusleden. Sen fyra månaders studier och en del (problematiskt) arbete. Studierna är på det hela taget inte roliga, den miljön passar inte mitt sätt att lära. Men det visste jag innan, och jag tog mina poäng, vilket var mitt mål.