GAN på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm

Igår tog jag dagsutflykt till Stockholm. Passar på medan jag har kvar lägenheten i Katrineholm.

Besökte Sinnenas trädgård på Sabbatsberg. OK park, men inget speciellt i blåsten igår.

Mycket givande var ”Sven-Harrys konstmuseum”. Särskilt en stor utställning med GAN (homo, gay, hbtq), inklusive film och visning kl. 12. Även visningen av museets fasta utställning med C.F. Hill m.m. i hemmiljö var givande. Museet rekommenderas. https://www.sven-harrys.se/sv/

Sist Medelhavsmuseet, som inte gav mig något igår.

På kurs i spanska

Spanska har jag nu börjat läsa på halvtid. Jag vill:
– Täppa till en lucka i min bildning.
– Åka till Sydamerika.
– Åter ha ett uppslukande intresse.

Ämnet tycker jag är roligt och lätt att bli (special)intresserad av. Kurslitteraturen och onlinematerialet är bra. En av lärarna kommunicerar och undervisar bra.

Men kursens upplägg och svaga organisering är en besvikelse. Studenterna skall vara på skolan två eftermiddagar i veckan. De flesta av dessa kurstillfällen består av en kort genomgång och resten av tiden skall 50 personer öva i grupper om tre, medan en (1) lärare går runt. Ljudmiljön m.m. är dålig. Jag lär mig knappt något nytt i en sådan situation, medan närvaron kostar mig en dags energi.
Ytterligare kurstillfällen är ”studentledda lektioner”, vilket innebär samma övande, men: utan lärare på plats, utan att sal(ar) är bokade, och att studenterna själva skall hitta andra att arbeta med. Suck!

Dessutom går uppgifterna för snabbt fram. Man skall göra övningar innan man lärt sig deras nödvändiga förkunskaper. Jag har cirka 900 högskolepoäng och har skrivit 2,0 på högskoleprovet många gånger. När jag har problem med hög takt så är det fel på takten.

Jag har anpassat mycket i mitt liv för att kunna närvara på kurstillfällena, och institutionen betonar dessutom att man förväntas närvara. Men nu blir jag tvungen att minska min närvaro, för att upplägget passar mig så dåligt att lektionerna tyvärr kostr mer än de ger. Jag får hoppas att examinationerna är lite mindre kaos och att jag klarar deras perceptionsmiljö och organisation. Att be om anpassning är inget alternativ om det kan undvikas, för inkompetent ”hjälp” är till mycket mer skada än nytta. Att hoppa av är inget alternativ, för jag slutför uppgifter.

Ett år med tretton månader, i Katrineholm

Jag har just flyttat från Katrineholm, efter bara drygt ett år.

Orsakerna är många, svaga och inte helt rationella. Jag önskade social nystart i K. Inga stora mål, men någon förening eller grupp att besöka 1-2 gånger i månaden. Det lyckades inte på ett år:
– ”Autismföreningen” i Sörmlands styrelse verkar bara ha möten för sig själva.
– Attention i KFV lade ner pga skulder.
– För lite intresse för en annan träffgrupp, trots stora försök.
– En grupp i grannort kom de inte riktigt igång med.
– En annan förening var inget för mig.
Dessutom vill jag ut i natur mycket, men fann att bussar till naturen nära K inte går på helger och inte på sommaren. Så jag hade inget som höll mig kvar i Katrineholm.

Istället blev det impulsköp av billig bostadsrätt i Falköping nära stationen. Ingen kul ort. Men mycket enklare att resa därifrån till arbete och studier i Göteborg. För det finns ett Västtrafikkort ”Regionen runt 30 dagar” som bara kostar 1325 kr om man är student. Gäller i Västra Götaland på bussar och alla tåg utom snabbtåg. Skönt att slippa planera och leta SJ-biljetter!

Gissar att jag stannar i Falköping till 2021.