November-slut

Den gångna veckan har mest gått till omställning mellan olika småsaker samt ett energikostsamt möte som inte gav vad jag ville. Jag är för splittrad p.g.a. studiernas uppläggning och stora osäkerhet, vilket leder till dålig effektivitet. Inga framsteg med att hitta praktikplats för vårterminen än.

Sista veckan i november är ofta årets sämsta tid för mig. I år känns det som botten infaller från och med idag söndag och sju dagar framåt. Bara en massa meningslösa saker som kostar mycket energi och inte ger något. Tre seminarier om psykodynamik och skrivuppgift till det, fortsatta försök att kommunicera via e-post med folk som inte svarar, och sen en omtenta som jag inte är motiverad till på lördag. Det finns ingen tid/energi/fokus/uppmärksamhet till roliga aktiviteter i arbete eller privat. Men det brukar snart komma bättre tider.

Sveriges radios P1 har haft två program om hur en del barn behandlas illa i skolan under ”ämnet” ”Livskunskap”.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=4175774
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=4206984
Ungefär: ”Nu skall vi rösta om vem som är mest och minst populär, elever.”
Jag är inte förvånad. Jag ser detsamma även bland vuxna. Vid de verksamheter som sägs vara för att man skall ”lära känna varandra bättre” stöts en massa ovanliga människor, som de med asperger, ut. Det sker nu från socialt inriktade (och likriktade) program på högskola/universitet och från arbetsplatser. Lärare/chefer skapar situationerna och blundar sen och låter elever/anställda sköta utstötandet. Ingen av parterna känner ansvar, och onda effekter döljs oförstående bakom ”Vi vill bara hjälpa.” En smart ritual.

Ovanligt underkänt … eller: Tvingas ljuga på tenta?

Den här veckan kom ett oväntat bakslag på universitetet. Jag fick beskedet att jag hade blivit underkänd på en tentamen som jag trodde att jag hade klarat utan problem. Jag kunde ju ämnet. Tentan hade några få stora frågor, och det som hade inträffat var att en lärare givit mig 1 poäng av maximalt 5 på den enda fråga som denna person rättade, vilket ledde till att jag fick icke godkänt med knapp marginal. Följden blir att jag får en veckas merarbete samt osäkerhet inför kommande kurs. Jag hade inte sagt något ifall analysen givits 3/5 poäng, men angående 1/5 uttrycker jag avvikande åsikt. I frågan sades: ”Välj någon eller några av dina sociala positioner ut ‘privilegiesnurran’ och diskutera hur de kan komma att påverka ditt framtida patientarbete.”
I denna ”privilegieanalys” valde jag min ”sociala position” som ”funktionshindrad” med Aspergers syndrom, och analyserade hur just den kommer att påverka mitt patientarbete. Jag vet att den ”positionen” i mitt fall påverkar patientarbetet indirekt och på högre nivå. Detta genom att jag kommer att arbeta i eget företag, välja patienter som jag fungerar med utifrån min ”position”, samt undvika patientarbete inom vissa typer av hierarkiska strukturer. Detta beskrev jag och står för. Om påverkan av relationer sker på en indirekt nivå blir detaljer i analysen andra än om påverkan sker direkt i möten.
Sannolikt är det så att:
• Läsaren förväntar sig inte att ”positionen” skall påverka via den vägen.
• Läraren tänker sig inte att dess eget patientarbete skulle påverkats så.
• Positionerna påverkar 98% av elever på annan typ av sätt än mitt.
Men ”positionen” påverkar MITT patientarbete på den nivån, och det var vad som efterfrågades. Antingen vet läraren mer än jag själv om på vilken nivå som jag påverkas. Eller fick jag underkänt för att jag inte givit det svar som läraren förväntade sig (eller ens förstod). Jag tror mer på det senare.

Detta påminner om en annan skolerfarenhet – en som jag vet att fler aspergare än jag har haft. I grundskolan och gymnasiet skulle man läsa romaner och redovisa dem. Men jag brukade uppmärksamma och uppleva helt andra saker än vad läraren förväntat sig. Jag blev då rättad och fick veta att det jag fått ut av boken var fel. Efter ett tag vägrade jag göra bokredovisningar för att slippa höra att jag inte fungerar som jag gör. Absurt nog gick jag därför ut gymnasiet med betyget två i Svensk litteratur, trots att jag nog var den som läste mest i klassen.

Aspergare, anhöriga och personal bör vara observanta ifall elever/studenter får mycket bra resultat på andra frågor, men plötsligt får underkänt (eller lågt betyg) på frågor som handlar om hur eleverna själva påverkas, tänker, känner, hanterar eller reagerar. Det kan vara en lärare som underkänner andra svar än de den förväntar sig. Kanske kan bedömare som hör till en annan minoritet och osäkert känner att de har fått ”tvinga sig in i finrummet” vara extra mycket i riskzonen för att blir vanlighetens försvarare emot minoriteter med mindre makt. Minns: Ovanligt är inte fel!

Vecka 45

I veckan har mina kollegor på Andet genomfört fyra föreläsningar och bokat många lokaler för föreläsningar med Immanuel/Trollhare i januari. Det är väldigt glädjande för mig att företaget fungerar även när jag mest är borta på studier.

Personligen hade jag en dålig vecka måndag till torsdag, eftersom jag var tvungen att rikta mitt fokus på en skoluppgift, och sen inte hann rikta tillbaka fokuset för några möten, som då blev mindre bra. För den kommande veckan har jag planerat in mer ställtid kring energitjuvarna och har tydligare mål.

På senaste tiden har vid upprepade tillfällen fått ungefär följande fråga:
”Hur är det att ha Aspergers syndrom för dig?”
Och frågeställaren har sen inte nöjt sig med mina allmänt formulerade svar, utan frågat lika vagt igen. Här är  några förslag på hantering:
”Precisera frågan!” ”I vilket avseende?” ”Hur är det att vara NT”?

Vardag

I studierna är det ny kurs som kostar energi men inte ger något positivt. Nu skall inlämningsuppgift göras, och det tar flera gånger längre tid när jag inte är genuint intresserad. Det innebär att jag fått prioritera bort uppgifter som är jag är bra på och där jag skulle kunna göra nytta för andra.

Jag hade ätit vettigt i en månad. Fredag och lördag åt jag mycket mat igen, även onyttiga saker som choklad. Sen fick jag sova bra i två nätter, och är nu utsövd för första gången på en månad. Om jag håller igen på kolhydrater är jag ofta ofrivilligt vaken kl. 3 till 6 på natten. Det visste jag redan innan.

En person som jag endast haft mycket ytlig kontakt med har ställt till det rejält. Ännu ett bakslag för aspergare som grupp. Det känns som det är motvind nu, efter att varit framsteg cirka 2006 till 2009.

Men på det hela taget fungerar mitt liv enligt plan. Det är bara vanliga hanterbara problem.