Öppenhet med autistförtryck

Den gångna veckan råkade en autist som jag känner väl riktigt illa ut. Det orsakades av grova feltolkningar från en personal i maktställning. De negativa konsekvenserna för autisten är stora. Jag får inte säga mer, tyvärr. Jag önskar att autisten själv orkade/kunde vara öppen och berätta om alla detaljer offentligt. För synliggörande och att det kostar är det enda som stoppar att fel händer igen och igen. Men iallafall nu vill autisten inte riskera att förvärra läget ytterligare.

Jag själv har varit i en liknande situation. Då tyckte jag det skulle varit moraliskt helt rätt att offentliggöra namn och allt på förövare, för att den inte skulle komma undan, och inte flera drabbas efter mig. Men i det fallet blev jag tvingad att vara återhållsam, eftersom öppenhet från mig skulle ha drabbat en tredje oskyldig part. Det är inte alltid lätt.

Imorgon skall jag föreläsa om att ”Autism/asperger är roligt!” på en stor konferens. Autism ÄR roligt – förtryck förstör. Jag reser iväg redan idag. Är lagom nervös.

GAN på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm

Igår tog jag dagsutflykt till Stockholm. Passar på medan jag har kvar lägenheten i Katrineholm.

Besökte Sinnenas trädgård på Sabbatsberg. OK park, men inget speciellt i blåsten igår.

Mycket givande var ”Sven-Harrys konstmuseum”. Särskilt en stor utställning med GAN (homo, gay, hbtq), inklusive film och visning kl. 12. Även visningen av museets fasta utställning med C.F. Hill m.m. i hemmiljö var givande. Museet rekommenderas. https://www.sven-harrys.se/sv/

Sist Medelhavsmuseet, som inte gav mig något igår.

På kurs i spanska

Spanska har jag nu börjat läsa på halvtid. Jag vill:
– Täppa till en lucka i min bildning.
– Åka till Sydamerika.
– Åter ha ett uppslukande intresse.

Ämnet tycker jag är roligt och lätt att bli (special)intresserad av. Kurslitteraturen och onlinematerialet är bra. En av lärarna kommunicerar och undervisar bra.

Men kursens upplägg och svaga organisering är en besvikelse. Studenterna skall vara på skolan två eftermiddagar i veckan. De flesta av dessa kurstillfällen består av en kort genomgång och resten av tiden skall 50 personer öva i grupper om tre, medan en (1) lärare går runt. Ljudmiljön m.m. är dålig. Jag lär mig knappt något nytt i en sådan situation, medan närvaron kostar mig en dags energi.
Ytterligare kurstillfällen är ”studentledda lektioner”, vilket innebär samma övande, men: utan lärare på plats, utan att sal(ar) är bokade, och att studenterna själva skall hitta andra att arbeta med. Suck!

Dessutom går uppgifterna för snabbt fram. Man skall göra övningar innan man lärt sig deras nödvändiga förkunskaper. Jag har cirka 900 högskolepoäng och har skrivit 2,0 på högskoleprovet många gånger. När jag har problem med hög takt så är det fel på takten.

Jag har anpassat mycket i mitt liv för att kunna närvara på kurstillfällena, och institutionen betonar dessutom att man förväntas närvara. Men nu blir jag tvungen att minska min närvaro, för att upplägget passar mig så dåligt att lektionerna tyvärr kostr mer än de ger. Jag får hoppas att examinationerna är lite mindre kaos och att jag klarar deras perceptionsmiljö och organisation. Att be om anpassning är inget alternativ om det kan undvikas, för inkompetent ”hjälp” är till mycket mer skada än nytta. Att hoppa av är inget alternativ, för jag slutför uppgifter.

Ett år med tretton månader, i Katrineholm

Jag har just flyttat från Katrineholm, efter bara drygt ett år.

Orsakerna är många, svaga och inte helt rationella. Jag önskade social nystart i K. Inga stora mål, men någon förening eller grupp att besöka 1-2 gånger i månaden. Det lyckades inte på ett år:
– ”Autismföreningen” i Sörmlands styrelse verkar bara ha möten för sig själva.
– Attention i KFV lade ner pga skulder.
– För lite intresse för en annan träffgrupp, trots stora försök.
– En grupp i grannort kom de inte riktigt igång med.
– En annan förening var inget för mig.
Dessutom vill jag ut i natur mycket, men fann att bussar till naturen nära K inte går på helger och inte på sommaren. Så jag hade inget som höll mig kvar i Katrineholm.

Istället blev det impulsköp av billig bostadsrätt i Falköping nära stationen. Ingen kul ort. Men mycket enklare att resa därifrån till arbete och studier i Göteborg. För det finns ett Västtrafikkort ”Regionen runt 30 dagar” som bara kostar 1325 kr om man är student. Gäller i Västra Götaland på bussar och alla tåg utom snabbtåg. Skönt att slippa planera och leta SJ-biljetter!

Gissar att jag stannar i Falköping till 2021.

ASPI föreläste i Tyskland

I juni 2019 hade ASPI nöjet att autism-föreläsa i Tyskland. Vi var iväg en vecka och gav samma halvdagar på tre orter: Hamburg, Hannover och Berlin. Föreläste gjorde Johannes H och Torbjörn A, och i Berlin även Anna G. Vi talade om våra erfarenheter av hur man bygger bra liv med autism/asperger. Språken var engelska och en del tyska. Arrangör i Tyskland var Hajo Seng.

Även utanför föreläsningarna mötte vi många intressanta tyskar. I Hannover besökte vi Zentrum für Autismus-Kompetens, som leds mycket kompetent av en Sabine H. I Berlin fick vi tillfälle att umgås med de ledande i autist-föreningen Aspies e.V., som har kontor i ett alternativt kulturhus nordost om Alexanderplats.

I Berlin bodde vi fyra nätter på ett hostel nära Friedrichsstrasse, och hade tid att uppleva staden. Det var en givande och lärorik turné med ASPI.

Mitt år 2017

Jag har fortsatt arbeta med autismtillstånd och NPF genom mitt företag ASPI:

 Mina bästa händelser (då jag känt mig levande):

  • AUTIST 2017. Stor och givande träff för autister/aspergare i Göteborg. http://autist.se/
  • Instanbul-resa i slutet av april.
  • Anti-nazi-demonstration 30/9
  • En del fick jag ut av resor till: Krakow, Auschwitz, Berlin, London och Gotland

Jag är tacksam för:

  • Inga stora hälsoproblem (än)
  • De anställda med autism/asperger på ASPI och AUTI, och några andra personer
  • Meditation
  • Twitter och några kontakter via e-post eller chatt

Motgångar:

  • IT-konsult auti AB hade jag stort hopp om, men satsningen misslyckades. I slutet av året fick jag lägga ner min dröm om ett företag som skapar IT-arbete åt personer med autism / Aspergers syndrom samt säga upp anställda där. Det var en stor motgång.
  • Autscape 2017 var en besvikelse, Detta eftersom konferensanläggningen hade hemsk perceptionsmiljö (ljudet var värst), det sociala var inte alls lika givande som 2016, och få schematider (för mat o.s.v.) hölls.
  • Allmänt lite nedstämd eller åtminstone oglad som grundstämning under året.
  • För lite i naturen. Ingen flerdagstur, och bara en heldagstur, vad jag minns.
  • Socialt. Många småmöten (med NT mest) krånglade. En privat relation som jag satsat på misslyckades. Sociala ansträngningar kostade ofta mer än de gav, som vanligt, tyvärr.
  • Vikt gick ner och upp. Bland annat 13 kilo ner i maj‒juni med diet ”pulver och linser”, och sen upp minst lika mycket utan den strikta dieten. Särskilt vid jobbkriser och sömnproblem. Ät-hantering krävde åter mer fokus än jag vill. Jag fick bra insikter i slutet av året.
  • ASPI Utbildning AB har rullat på och försörjt 5,5 anställda. Men inga nya utbildnings-typer eller böcker 2017. Och jag fick inte lön alla månader. Så inte riktigt godkänt. Marknadsföringen har harvat på i gamla julspår länge. Men i slutet av året startade ASPI en Youtube-kanal, Facebook-sida och ny webbplats (http://aspi.se/), vilket var bra.

Som helhet var 2017 ett år lite på minussidan för mig. Detta på grund av att mitt IT-företag AUTI misslyckades, och att jag inte startade något nytt spännande i mitt liv.


Torbjörn Andersson, 2017-12-31

 

ASPI 00 – Inledning till filmserie om autism / asperger

ASPI Utbildning AB lägger nu upp videoklipp om autism på Youtube. Manusen till mina filmer kommer här på bloggen.

Hej! Jag heter Torbjörn Andersson, och jag hjälper folk att bygga bra liv med autism, inklusive Aspergers syndrom. Jag har träffat 2000 personer med autism, jag har masterexamen i psykologi, och är själv klassisk aspergerperson, med diagnos sen över 20 år, och stortrivs med det.

ASPI Utbildning AB är företaget som jag äger och arbetar på. Det är ett ideologiskt företag som bara anställer personer med autism-diagnoser. ASPI är autism-experter, och utbildar personal mer flera, över hela Sverige. Både egna arrangemang, som ni hittar på aspi.se, och uppdrag för andra.

I den här Youtube-kanalen kommer efterhand en filmserie om hur man bygger bra liv med autismtillstånd. Det finns många autismspecifika färdigheter som autister / aspergare borde få lära sig. För då kan de utvecklas och trivas bättre. Och även personal och anhöriga utvecklas och trivas bättre.
I filmerna kommer sådant som fungerar bra för oss och ASPI:s kunder och klienter.
Ni får gärna e-posta oss förslag på delämnen som ni vill höra mer om. info@aspi.se
Vi tycker att autism/asperger är jätte-intressant. Det hoppas vi också förmedla.

Vi är tre anställda på ASPI som kommer göra filmer här:

  • Jag, Torbjörn. kommer tala om: perceptionshantering, psykologi, arbetsliv m.m. vid autism / asperger.
  • Immanuel Brändemo kommer berätta om bemötande. Och om hur personal kan hjälpa, kommunicera och lära ut bättre.
  • Johannes Haglund kommer främst tala om socialt liv och kommunikation vid autism / asperger.

Om ni tycker att filmerna är nyttiga, tipsa gärna främst personal om ASPI:s Youtube-kanal och ASPI:s utbildningar. Hej då! Vi hörs snart igen!

Grit (på gott och ont)

Ordet ”grit” kan översättas ungefär ”ihärdigt arbete”.
Nyligen har jag lyssnat på några program om fenomenet:

Radio, P1, Kropp och själ, 2017-07-25
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/923870?programid=1272
(32.00 till 39.28 är bra.)

Ett TED-klipp (6.12) med en Angela Lee Duckworth
https://www.youtube.com/watch?v=H14bBuluwB8

Jag håller med om en del som sägs där. Mycket träning krävs för att bli bra på svåra färdigheter.

Men jag tycker det sägs mycket dumt också. Det överdrivs om att allt går med träning. Och en sade t.o.m. (urdumt): ”Det finns ingen talang.” Sådant gör att folk slösar tid på att träna sådant som varken är roligt eller ger dem resultat. Sen när de inte blir duktiga tror de felaktigt att de tränat för lite, och mår dåligt för det. Jag tweetade nyligen:
”Använda massor av tid på något som man saknar talang för,
kan vara lika illa som att missa något man har talang för.”

BÅDE talang och träning krävs för att bli duktig.
Och mycket troligt även: Intresse, andra psykologiska färdigheter och bra omgivning.

Torbjörn Andersson
Utbildar för aspi.se

 

Ljudmiljön tillgänglig på Pride (HBTQ) ?

Nyligen tittade jag på Pride-paraden i Berlin, vilket huvudsakligen var inspirerande.
De första 20 minuterna gick bra. Då var det mest gående idealister.

Men sen kom lastbilar, och en del av dessa hade väldigt stark dunkande musik. Ljudvolymen var så hög att jag, trots hörselskydd, var tvungen att gå undan från gatan och sen lämnade. Paraden var inte tillgänglig att se för ljudkänsliga.

Jag är känslig för starka ljud, som många med autism/asperger. Dels får jag ont i öron och huvud, men framför allt blir jag snart helt slut. Även för andra än autister/aspergare kan starka ljud vara problem.

De flesta lastbilarna som lät plågsamt högt var hyrda av företag och politiska organisationer som bussade sin personal genom paraden! Stackars de ”demonstranter” som tvingades gå mellan lastbilarna

Har även Stockholm Pride problem med ljud-otillgänglighet? Eller finns där medvetenhet, decibel-gränser och decibel-mätare?

Torbjörn Andersson, utbildar om autism/asperger på aspi.se

 

Svart mot svart

När jag kom till kontoret idag hängde jag upp jackan m.m. Sedan plockade jag upp datorsladden ur ryggsäcken och, och grep sen efter in laptop. Datorn fanns inte i ryggsäcken!

Jag kollade genom det halvmörka kontoret så jag inte redan packat upp den. Ingen dator. Jag övervägde om jag blivit av med den på vägen, men det var omöjligt.

Bara att inse att jag glömt datorn hemma. Och jag behöver den för jobbet. Så jag svor tyst och gick sedan hem efter datorn. Svettig efter att gått. Letade genom min lägenhet. Ingen dator. Vilade. Gick tillbaka till kontoret. Jag måste tagit upp och lagt datorn i lilla soffan.

Kom åter till kontoret trött. Ingen dator i soffan! Letade i halvmörkret allt mer stressad. Insåg att jag behövde lägga mig ner för att få ner stressen och kunna tänka. Såg då att den svarta datorn låg på ett svart bord i halvmörkret. Lite kamouflerad, men mycket synlig.

När jag är på diet fungerar min hjärna sämre. Så är det nu.